Det finns kvinnor där ute som kämpar för sina barn och kämpar för att få ett värdigt liv trots 13 anmälningar om våld i hemmet från skola,dagis och sjukvård så står ändå samhället bara och tittar på.

Igår hade jag ett mycket kort möte med en person som arbetat med utsatta barn och ungdomar, det mötet var en slump och berörde mig mycket. Hon var utbildad psykoterapeut och tog några exempel på vuxna män som genomgått kraftigt våld under uppväxten och berättade vad det gjort med dem, det är så tragiskt att det finns vuxna där ute som fick ett helt annat liv på grund av vad deras uppväxt gav, jag tror även på att det kan gå bra men det berör mig till tårar att några inte får ett värdigt liv. efter våld i hemmet.

jag vill verkligen speciellt lyfta de kvinnor som kämpar idag för sina barn och för sig själva, jag vill lyfta kvinnor som tröstar och håller om sina barn i timmar för att deras pappa har gjort sjuka saker mot sina egna barn, kvinnorna som talar om för sina barn att de är viktiga,älskade och speciella medans de ser tåren som faller ner för deras barns kind. De kvinnorna som aldrig sagt ett ont ord om barnens pappa trots att han utsatt både henne och barnen för psykisk och fysiskt våld!!!!!!

ALL STYRKA OCH KÄRLEK TILL ER KVINNOR, SAMHÄLLET BORDE LYSSNA PÅ BÅDE ER OCH BARNEN!!!!!!!

Jag tror att vi behöver mer kunskap om våld i nära relation till hela Sveriges samhälle, det brister vart kvinnorna än kommer.

socialtjänsten får mycket kritik för deras usla arbete, jag ser kritik efter kritik och ändå sker det inga förändringar, jag som har arbetat som säljare i många år vet att om jag göra likadant så får jag också samma resultat, vill jag nå högre resultat så måste jag också förändra mitt arbetssätt, inte så svårt egentligen att lista ut. Socialtjänsten varför sker ingen förändring, vad är det som gör att ni har kvar era rutiner ?????

SOCIALTJÄNSTEN hur ser det ut i er rekrytering?

Kan det vara ok att få dessa kommentarer som en utsatt kvinna och mamma? kvinnans bakgrund: har blivit misshandlad både psykiskt och fysiskt av sina barns pappa under många år, kvinnan har sett sina barns pappa utöva våld mot barnen, kvinnan gör karriär och arbetar mer än någon annan, hon sätter alltid barnen först. socialtjänsten hjälpte kvinnan att flytta till skyddat boende pg av kraftigt våld i hemmet sätt gärna ord på dessa kommentarer är ni snälla: dessa kommentarer är från socialtjänsten:

oj vi trodde inte att det var du som vi skulle hjälpa kvinnor i denna utsatta situation brukar ha missbruksproblem ( här hade då socialtjänsten stått i 10 min och väntat medans kvinnan satt framför dem)

Det är väl inte konstigt att pappan har puttat ner er dotter från sängen eftersom att hon är så trotsig. (barnet var då 5 år och blev nerknuffat från en hög kontinentalsäng)

Dina barns pappa är en svärmorsdröm så slappna av

Du kan vara lugn av att dina barn får åka tillbaka till sin pappa

varför skrev ni mer negativt om mig än om barnens pappa: jo för att vi anser INTE att du brister i ditt föräldraskap men han har blivit ifrågasatt? så därför skrev vi alla hans styrkor.

Blir kallad till ett möte på socialkontoret, mycket våld på barnet har förekommit, anmälningar har trillat in från skola och dagis då föreslår de: Nu efter allt så tänker vi att kanske kan barnen börja på ridskola hos pappa.

Du är den första som någonsin betalat hyran som bott på skyddat boende och betalat den i tid. (ingen visste vart den skulle betalas 10 samtal senare kom den infon fram, vem orkar ringa runt om detta som bor på skyddat boende och samtidigt tar hand om sina barn,KANSKE BORDE EN NY RUTIN SÄTTAS? kan man inte anställa personer för just detta som stöttar kvinnan i vardagen som lever i rädsla. För kvinnor som bor i jourlägenheter/skyddad adress sätts där helt själva utan vidare kontakt med någon!!!!!!

Du verkar för orolig

Älskar du verkligen ditt barn eftersom att du säger det till ditt barn mycket?

Men du säger att barnen genomgått våld av sin pappa, gör ingen anmälan utan låt barnen få ta ställning till deras relation med pappa när de blir vuxna istället.

Var snälla och diskutera dessa kommentarer är det rätt att välja dessa ord mot en utsatt kvinna?

Arbetar man inom detta område tänker jag att man borde vara försiktig med sitt ordval, ödmjukhet skapar trygghet, och trygghet ska dessa kvinnor känna.

Det är dags att börja prata och säga stopp!!!!!!!

Makten sitter i orden…

Psykisk misshandel sätter otroliga spår i din själ i den utsattes kropp, att få höra att du är dålig på de flest sätt som finns gör något med oss människor. Att höra att du är ful, äcklig, psykisk sjuk, bortskämd snorunge, eller att du inte duger till städning, som flickvän, som mamma eller att du är en otroligt dålig människa, det gör något med en människa och din själ, för det som händer med många kan jag tänka mig är att man börjar tvivla på sig själv, man känner att man måste överprestera för att duga, glömma bort sig själv för att duga, jag tror att många tappar sin värdighet i det man tror är kärleken men sanningen är att man tappar bort sig själv på vägen.

Den kraftiga ångesten att inte duga gör något med dig, att hela tiden inte få försvara sig gör dig otroligt desperat, att inte få upprättelse i samtalen med människan som gör dig illa, tar sönder dig, jag tror att många tappar bort sig själva i dåliga relationer. Om du finns där ute, du människa som inte lämnat den relation som ger ditt bästa jag, den relation som får dig att mest vara ledsen om jag kan nå ut till dig så nu i efterhand för varje år som går så tror jag att det är en längre väg tillbaka till ditt jag, till ditt bästa mående, jag önska att jag hade någon vid min sida när jag genomgick våld i nära relation som kunde hjälpa mig att förstå, förstå vilket värde du har, att du har rätt till ett liv utan våld, att du är en viktig person, att du kan stå upp för dig själv,för det han gör mot dig är FEL!!!! att det inte är normala förhållanden, ingen människa ska bli fråntagen något i en relation utan en relation är till för att dela något vackert, att dela ett liv med en person som är glad att se dig växa, som kan känna glädje när du når framgång.

I en relation är det viktigt att alltid bli respekterad, att aldrig bli kallad en massa fula ord, att bli lyssnad på och att få tala till punkt. Jag skulle kunna sitta och skriva hela dagen vad som inte är ok och vad en god relation verkligen är, men jag ska fatta mig kort det viktiga är att berätta för våra barn vilket värde de har, att de är viktiga, speciella, lära dem vad självrespekt är och vikten att kunna säga stopp!!!!!

jag tror på att ett barn behöver få känna sig älskad, sedd och bekräftad, de ska också få bli respekterade samtidigt som de behöver tydliga gränser, för ett barn utan gränser under många år skulle jag tro känna sig mindre älskad, barn mår bra av regler och vi vuxna behöver vara BRA FÖREBILDER för hur kommer samhället att se ut om vi fortsätter på samma spår vi är idag, hur kommer dessa barn må som får göra som dom vill, barn som inte blir lyssnade på, barn som inte blir visade respekt eller blir utsatta för våld medans vi vuxna ser på???????????????????????????????????????????????????

Vi vuxna har ett ansvar över oss själva att vi ska visa våra barn att vi blir respekterade, om vi lyssnar på dem så kommer dom till slut att lyssna på oss, vi har många delar vi behöver visa dem varje dag för att de ska få ett bättre liv, en bättre självkänsla, självförtroende med ett bättre liv menar jag att ett barn eller en vuxen ska slippa att bära på det mörker i oss som vi får av våld i alla slag, att slippa ställa dem där frågorna vi aldrig kommer att få svar på, att få frid i själen och slippa vara trasig.

Vi behöver säga stopp och börja prata

Ett barn behöver få höra: jag älskar dig, du är viktig och speciell. Dom orden kommer att sitta djupt i dem och kommer bara att göra dem gott <3

MEN det finns föräldrar där ute som väljer att tala om för sina barn att de är jobbiga, att de inte duger som dom e, att de inte ska gråta, att de tjocka. Det finns föräldrar där ute som väljer att skrämma sina barn så kraftigt att de skadar barnen, det finns föräldrar som väljer att slå sina barn, häller flaskor med vatten över dem inomhus när familjen ser på, de som puttar barnen så kraftigt att de slår sig, eller slår dem på armarna så de får blåmärken ibland och ibland slår dem utan att vi andra ser, ibland så stänger en del föräldrar in sina barn, släcker lampan och berättar att zombisarna ska äta upp dem.

Det finns föräldrar som väljer att kasta sten på sina barn när de vill vara ifred, de finns dom föräldar som talar om för barnen att man inte får berätta att tex pappa slagits för någon annan vuxen eller personal på skola, dagis, en del föräldrar puttar ner barnren från höga sängar och står och stirrar på barnen medans de gråter och skrattar och säger att de barnen är psykon, det finns dom föräldrar som slår sina barn med tv spels överdrag!

Vad händer med dessa barn? Varför finns det inte bättre rutiner för våld i nära relation, varför är inte lagarna anpassade efter barn och kvinnor som är utsatta för våld och hot? Vem är det som kan hjälpa till med en förändring?

Jag kommer i alla fall aldrig att sluta skriva och berätta, jag kommer att göra mitt yttersta för förändring till det bättre, jag kommer att försöka vara den bästa medmänniskan jag kan, tillsammans gör vi skillnad, tillsammans tror jag att vi kan skapa en förändring, vilka är med?

Hjälp till att skydda barnen, barnen har rätt till en uppväxt utan våld!!

Vad händer med barnen som ingen lyssnar på?

Får de ptsd symtom, blir de deprimerade, överlever de med ärrade själar för vilket barn orkar leva i våld, bli förnedrad dagligen, bli utsatt för psykisk misshandel och fysiskt våld?

Från en mamma och hennes dotter: flickan går idag i skolan sen något år:  Flickan har berättat sen hon var liten att pappa utsätter henne för både fysisk och psykiskt våld hon har berättat för fröken i förskolan då var hon 4 år, hon berättar att pappa gör mig illa han slåss, han brukar skrämma mig och berättar mycket detaljerat vad hon blivit utsatt för, hon har blivit knuffad, skrämd på mycket hemska sätt när hon ska sova, blivit instängd i mörkt rum och då har pappa sagt att zombisarna ska äta upp henne, istället för en god natt saga berättade pappa att om du inte somnar nu kommer zombisarna att äta upp dig och då kommer pappa att åka iväg, han har lyft dottern i håret medans han gått upp för trappan, han har skakat, nypt, dragit bort hår av huvudet av ilska, han har även sagt till henne när hon gick på dagis att hon får ej berätta något för någon om vad som händer hemma hos pappa för då hanar han i fängelse, han har sagt att hon ej får gråta, att hon är tjock, att hon är dum i huvudet och att han vill lämna bort henne på barnhem så att hon ej får träffa varken mamma eller pappa, han sa till henne att hon är ett psyko som måste åka till ett sjukhus och röntga hennes sjuka hjärna detta är bara en liten del av vad flickan gått igenom i alla år, hon uttryckte sig att hon hellre dör än att åka hem till pappa, förskolan gör då en anmälan. skolan gör även anmälningar många år senare

Anmälan kommer till socialen, det kommer in 5 anmälningar till från förskolan inom några år vissa med kort varsel. socialen Har samtal med barnen som tycker att detta är jätte jobbigt, i dessa samtal är barnen mycket tydliga att de är rädda för sin pappa, de får peka på björnbilder som beskriver känslor barnen får frågan att peka på dessa bilder en som beskriver mamma en som beskriver pappa osv pappan fick björnen som är argast, den som visar tänder och är ilsken, den är som pappa. barnen berättar även att de är rädda för pappan under ett flertal gånger, de säger att de inte vill vara där för att han slåss då frågar socialen vart slåss han? hon svarar: på mig, på min kropp och han gör så här och så fortsätter barnen att beskriva övergreppen. Vad gör socialen jo de säger att de ska säga till pappa så att allt kan bli bra och så gör de inte mer. Detta fall har hållt på i många år, ingen lyssnar på barnen, de har kommit in fler anmälningar även från skolan, socialen har fått samtal från skolan att barnen bör tas på allvar, men socialen tror att barnen kanske har fått de nya rutinerna hemma hos pappan som gjort att barnen missförstått situationen.

Dessa barn blev även nekade vård under många år av pappan, de fick inte gå och prata med någon. Allt fortsatte, anmälningar fortsätter inkomma från skola, sjukvård men socialen anser att de inte kan göra mer för dessa barn eftersom att det finns 4 tidigare utredningar och de kan inte se att det brister någonstans, de påpekade dock att mamman hade stor oro.

Socialen förseslog efter många samtal under den sista utredningen då barnen är många år äldre och nu går i skolan att de blivit utsatta för våld, att barnrn kanske kunde börja i ridskola hos pappan!!!!!!!!!!

vad gör ni på socialen?

Jag förstår att det är mycket att stå i men varför blundar man för barnen, jag som inte har utbildning inom detta område hade tagit det på störta allvar eftersom att barn är så otroligt trogna sina föräldrar så om ett barn börjar prata, visar tecken på ett dåligt mående, får symtom på stressreaktion då är det allvarligt!!!!!!

LYSSNA PÅ BARNEN!!!!!!!

Hur tror du ett barn mår som lever i våld? Hur tror du mammorna mår som har barn som utsätts för våld? mammorna som kämpar och gör allt i sin makt för att barnen ska få vara i trygghet?

 

När Jag vänder mig om, känner jag hur han knuffar mig kraftigt, jag håller i vår två månaders dotter, jag tappar henne men lyckas slänga henne i sängen medans jag faller ner i golvet…

jag minns inte min egna smärta, jag minns hur skräckslagen jag blev att vår dotter skadat sig, hon grät, vilket knyck, jag tog upp henne fort medans han skrek där ute, han hade skrikit medans jag duschade, jag minns inte vad han var upprörd över denna gång, han kom springandes utan att jag uppfattade att han skulle knuffa mig, vi var ju inte ens osams, precis när jag gick in i sovrummet kom han bakom mig och vi flög, jag hade bara en handduk på mig men vi flög han gav sig på min dotter och mig för första gången, jag kommer ihåg denna händelse som om den vore igår,  jag kände mig som ett djur, som en rådjurs mamma som skyddar sitt barn. Han skrek, jag lämnade min dotter i sängen, jag gick ut och där stod han i hallen, jag ser hur hans ansikte rör sig av ilska, hans mun går i ett,  det kommer så mycket fula ord om mig genom hans mun, jag är så arg och förtvivlad, jag går fram till honom och han slår mig, jag tar emot slagen på min arm, jag minns att dessa slag gör ont, han slår igen och igen medans sällskapet i hemmet ser på, då väljer han att dra bort min handduk från min kropp, där står jag framför flera personer naken, förnedrad, slagen men det värsta var inte att jag förnedrades kraftigt utan att han gav sig på vår dotter. Jag sprang tillbaka naken och hämtade min dotter. Tog på mig kläder och ringde en taxi. Taxin var framme fort, jag kastade mig in i taxin, jag grät mitt smink var överallt, det sista han sa att åker du nu är du inte välkommen hem igen. Jag var så förtvivlad att mitt filter försvann, taxi killen frågade mig vad som hänt jag berättade allt i ren förtvivlan, taxichauffören vart upprörd och sa till mig att ingen ska behandla oss på det viset, du måste lämna den relationen. Jag kom in till sjukhuset, jag gröt fortfarande, jag var chockad. Jag minns lugnet i väntrummet, jag skämdes, men jag kunde fortfarande inte hålla mina tårar borta, jag kramade min lilla flicka, höll henne med den störta kärleken i världen. Ska hon och jag leva i detta? Vi fick ett rum, jag låg och ammade min dotter under en lång stund tills hon somnade, tittade på min lilla flicka och tänkte att det är vi mot världen, tänk om jag visste vad som skall komma då hade jag valt att lämnaden mannen som jag älskade utan gränser. Ju längre tid vi låg där ju mer ångest fick jag över att vi åkt hemifrån, nu kom den där beroende känslan tillbaka, min telefon var full av sms från honom där han ändå tyckte att vi skulle komma hem igen.

Läkarna ville att vi skulle sova över inte för vår dotter skull för hon hade klarat sig fint utan för att vi skulle få vara ifred och skyddade, den läkaren pratade aldrig om kvinnojourer hon la ingen  stor vikt i att fånga upp oss i våldet, dock gjorde hon en anmälan så som sjukvården ska fungera.

Jag tycker att om det kommer in kvinnor som är skadade med sina barn och berättar om våld i hemmet,  då borde man agera mycket mer kraftigt som vård personal. vad finns det för rutiner kring våld i nära relation på sjukhus?

Är det inte så att om en människa har försökt ta sitt liv finns det ett team som kommer till patienten och fångar upp vad patienten gjort MEN FINNS DET ETT TEAM FÖR KVINNOR SOM BLIR UTSATTA FÖR VÅLD I HEMMET? ETT TEAM SOM FÅNGAR UPP DEN UTSATTA KVINNAN?

det är så tragiskt att jag nu ska skriva att jag valde att åka hem med min dotter, hem till en arg människa som sa nu att vi gjort bort oss, att jag berättade var mycket dumt av mig.

Dagen efter när jag sitter med matkassar i hela köket, efter att ha blivit utskälld från  affären ändå till vårt hem att han var tvungen att betala mer än mig, han stod och skrek på parkeringen att han fick betala mer än mig, jag skämde och grät då plingade det på dörren

Hej vi kommer från socialen 🙂

socialen tyckte att vi skulle sitta tillsammans att prata alla dessa gånger i den kommunen vi då bodde i, att han och jag skulle gå i parterapi, han berättade för dem att vi hade det bra men lite bråk har väl alla. de var nöjda med det. Dock kom det hem en kvinna i hemmet en gång och jag undrade o det fanns möjlighet till bostad, nu när jag var mammaledig och sa att jag tror det är bäst att vi separerar men då sa hon VI ÄR INGEN BOSTADSFÖRMEDLING!!!!! och allt lades ner, ingen tänkte på barnet eller våldet.

Tänk om samhället hade stake nog att bygga upp detta system för kvinnor som lever i våld, för de barn som utsätts eller bevittnar våld i nära relation.

Tänk om det är så att jag inte är ensam om det. tänk om det idag kommer in en kvinna som varit i min situation till akuten, fångar vi då upp henne?

Det finns ett stort mörketal där ute som lever i våld i nära relation och vi behöver öppna upp dessa känsliga samtalsämne och skapa en större trygghet…

Vi måste börja prata och säga stopp!!!!!!!!

Ett blåmärke går bort men det gör inte alltid orden

Jag sitter i barnens rum på golvet med två små barn i knät, vägglampan är rosa, det är mörkt ute, jag berättar att bara för att vi är vuxna betyder det inte att vi gör allt rätt

Dörren är inte låst, hela huset är nedsläckt, jag stängde dörren försiktigt. Barnen sitter i mitt knä min ena dotter har lärt sig att prata. Den mannen jag känner att jag älskar mest av allt har tagit på sig sina militärkläder, tagit sin kniv och säger att vi är förföljda, att någon är ute efter oss, den personen har förgiftat vårt vatten och är nu ute i vår skog. Jag var rädd, vad kommer att hända? jag sitter i timmar i barnens rum, vi sjunger, läser böcker, leker, pratar och kramas, de vill vara nära och jag vill ha dem nära. Jag känner hur oron  ligger som en dimma i huset. Vad händer om jag öppnar dörren, står han utanför vår dörr eller är han fortfarande ute i skogen? Denna gång hade han inte hotat mig, men känner att han är fylld av hat, känner att han inte mår bra som gör detta. Vad ska jag säga till mina barn? hur är jag en bra mamma just nu? i denna stund kände jag att jag har ett ansvar över barnen och jag måste lära dem att detta inte är ok, att stå och skrika när vi läser saga är också fel av vuxna. Att han gör oss illa är fel, vuxna får inte göra så, jag tror att den stunden var en bit åt rätt håll att jag var på väg att lämna honom. Det hände aldrig något när jag bestämde mig för att öppna dörren men den skräcken jag hade i mig var hemsk. den natten sov jag på soffan så att jag kunde ligga nära barnen. De fick inte sova i vår säng så soffan blev min säng allt oftare de sista åren.

Tänk om jag hade fått en överblick över livet, en överblick över vem jag var och vad han jag levde med gjorde mot mig varje dag. Jag önskar att jag visste vem jag var!

Det är hemskt när man kommit så långt att man tappat sig själv, man tvivlar på allt man själv sagt eftersom mannen är så övertygande, jag tvivlar på mitt utseende eftersom att jag flera gånger i veckan fått höra att jag är ful, jag fick till och med höra att jag var den fulaste han någonsin träffat. Jag hade en stark inre röst inom mig som var trygg i att jag var en snäll person som aldrig vill bråka, en röst som sa att jag alltid brukar komma överrens med människor, men han sa ju att jag var den som bråkade, att jag var sjuk och behövde hjälp, att jag skapade allt bråk. Jag kände obehag 24 timmar om dygnet alla dessa år ändå var jag kvar där. Jag grät varje kväll när jag gick i det kolsvarta med hundarna, jag ringde jämt till min stackars mamma och grät när jag rastade mina hundar, jag tittade upp mot himlen, på de lysande stjärnorna och den vackra månen jag kände ingen glädje, men detta skulle ju vara den finaste tiden i mitt liv, jag kände bara hopplöshet, sorg, frustration, ilska, tomhet och smärta och tänkte att jag måste göra något. Jag tänkte i så många år att jag borde lämna men ändå gjorde jag inte det.

jag tror inte att jag är ensam om ett sådant liv, jag tror att många  kvinnor där ute som också lever i en relation fylld med psykisk misshandel eller fysiskmisshandel och vet ni vad det spelar egentligen ingen roll för båda är lika allvarliga! Jag tror att många barn får se på, eller bli utsatta av hat av olika slag.

MAKT ÄR ATT PRATA, INGEN SKA BEHÖVA BLI ILLA BEHANDLAD,  ingen ska behöva bli kallad en massa fula ord, bli nervärderad eller misshandlad, det är ingen relation som är byggd på kärlek, det är en liv som kan beskrivas som en mardröm eller tortyr.

Vi är alla lika mycket värda, vi är ovärderliga , vi ska behandla oss själva som om vi vore vår bästa vän. Vi ska aldrig tillåta någon att tilltala oss på ett dåligt sätt, gränsen går vid att bli kallad en massa fula ord för då har den vi har en relation med tappat respekten för dig!!! då ska man lämna relationen! inte vid första slaget eftersom att oftast har det redan gått för långt..

All styrka till er som idag vill lämna en destruktiv relation, som försöker att lämna en destruktiv relation det kommer att bli bättre

VI MÅSTE SÄGA STOPP OCH BÖRJA PRATA!!

 

Jag vill skrika, jag vill skrika till hela världen: Varför skyddar ingen barnen som utsätts för våld?

Hur agerar skolan när barnen gråter på dagarna, inte leker med sina kompisar och går igenom dagen med rädsla och ångest, rädsla för att bli hämtade av sin egna pappa?

Vad har skolan för rutiner kring detta? vem är det som sätter rutiner för dessa barn?

Hur agerar socialen när det smattrar in anmälningar från dagis/skolan och de samlas på hög? vem är det som sätter rutiner för dessa barn?

Hur agerar domstolen när det finns kg vis med papper som berättar från barnens perspektiv att våld förekommer hemma?  Vem är det som sätter rutiner för dessa barn?

Hur känns det som polis att intervjua hundratalsbarn som utsätts för våld men som inte kan säga när, var och hur?  Hur känns det för den polisen att ringa mamman och säga att vi har lagt ner ärendet för vi har inte tillräcklig med bevisning? Hur mår du polis, är det inte frustrerande att rutinerna inte håller för barnen?

Hur mår du fröken när den lilla flickan eller pojken berättar vad som händer hemma bakom stängda dörrar?

Hur mår socialtjänstemännen som väljer att i många fall blunda för barnen som vågar att berätta ? Eftersom att barnens  rädsla har tagit över deras liv och de inte orkar längre hur mår du att ta emot barnens ord?

Hur känns det som läkare/psykolog  att sitta och skriva orosanmälningar till socialtjänsten när du vet att många inte får rätt hjälp? För jag vet omvårdnadspersonal som faktiskt vet att det inte fungerar? Hur känns det att se kvinnorna i ögonen som berättar att hon varit med om våldtäckter, misshandel, psykiskmisshandel och sett sina barns pappa ge sig på barnen, hur känns det läkare att ta emot dom orden?

Vad krävs det för att skydda dessa barn?????????

Vad gör du som politiker i denna fråga? hur känner du dig när du väljer att inte förändra lagarna som inte fungerar? Hur känner du när du inte agerar? För just du kanske inte är drabbad men det finns tusentalskvinnor och barn där ute som faktiskt är utsatta, är inte de ditt jobb? det du ska få betalt för?

Jag vill skrika för mina egna känslor för det jag redan har fått bära på i många år utan att någon väljer att se, jag vill skrika på dig som inte lyssnar, jag vill skrika på dig som säger att vi behöver vara neutrala?

Neutrala? neutrala? är ni inte då medbrottslingar jo samhällets medbrottslingar. Eller kära Sverige har jag fel?

Tänk om alla kunde bidra som medmänniskor, då hade jag inte behövt skrika!!!!

JAG VÄLJER ATT SKRIKA FÖR ALLA BARN SOM UTSÄTTS FÖR VÅLD I HEMMET! LYSSNA PÅ BARNEN!!!!

Jag trampar vatten med ett barn på varje arm, vi kommer att drunkna

Att lämna ett förhållande som innefattar våld är bland det svåraste som finns oavsett vad människor säger om detta, kanske låter det så här: varför lämna hon honom inte bara? så enkelt är det inte, de lyckas bryta ner dig dag nr ett och är fantastiska på att lägga våld, psykisk misshandel på att det var på grund av dig som allt detta hände.

Det är ditt fel, hade du inte hade jag inte behövt……… Det är du som vill bråka, du som är svartsjuk, bortskämd, du är sjuk som skapar detta osv.

Männen är fantastiska på att glänsa,växa och prata.

Men vad kan vi andra göra då som ser på? jag kan bara utgå från mig själv, ni andra hoppas jag har tips med vad man kan göra. Jag tror att lämna ett förhållande handlar om en process för kvinnan som älskar sin man mest i världen och vill att det fungerar och att det blir bättre. Jag tror att vi kan prata med vår vän,mamma,syster mm prata om ditt egna värde, berätta vad som är rätt och fel och alltid finnas där även fast det stormar och är svårt, att lämna förhållandet går i olika faser och till slut når de flesta sin punkt men kan vi göra den processen kortare?

Finns barn med i bilden kanske det är lättare eller svårare men en fråga till mamman som funderar på att lämna förhållandet: Mår barnen bra av att se pappa behandla mamma så här? jag lämnade mannen för mina barn skull men samtidigt lämnar man barnen i skiten eftersom att de kommer att behöva åka till pappa MEN antingen har de bra hos pappa varannan vecka eller helg det bästa av två världar, alla barn ska få ha en mamma och pappa vid sin sida, eftersom att vi inte kan ersätta varandra. Är det så att pappa skulle ge sig på barnen med våld kan vi då hämta energi när vi inte längre bor där, vi kan göra allt för att skydda barnen och samtidigt som vi slåss för barnen kan vi åtminstone få somna i lugn, vakna utan att någon drar dig ur sängen eller skriker. Vi kan lära oss att finna den inre styrkan i helvetet, det gjorde jag.

Jag som trodde att jag skulle drunkna

Vi kan hitta tillbaka till oss själva, tro på oss själva och till slut älska oss själva, lita på magkänslan, tro på föräldraskapet, att vi duger, känna oss vackra och hela <3

Mentalträning: Min start blev att sluta säga till mig själv att jag var trött tusen gånger om dagen, sluta tänka att livet är mörkt, det innebär att jag måste sluta med en van tanke och byta ut den tanken till en påtvingad tanke i början känns det jätte konstigt men det hjälpte mig, jag började med att ställa frågan vad jag tycker om att äta, den känslan tog många månader att hämta hem igen jag var ju så van att anpassa mig efter alla andra. Vad gillade jag? jo jag har alltid älskat att duscha för att det blir varmt, får mina muskler i kroppen att koppla av för stunden, jag får vara ifred, det blev min enda fristad hemma, jag kunde drömma mig bort utan att bli störd eller gråta utan att någon hörde, när jag då duschade tänkte jag att jag unnade mig detta och fösökte säga till mig själv att det var skönt. Jag älskade också musik vilket gjorde att jag lyssnade på musik på väg till och från jobbet för att jag skulle kunna sortera mina tankar och känslor. jag fortsatte med detta dagligen vilket resulterade att jag började tänka mer positivt och när man gör det händer det mer bra saker.

Positivt tänkande gjorde att jag lyckades på arbetsplatsen blev en av de bättre säljarna, drömde mig bort om framgång på jobbet och lämnade alla trakasserier utanför. Jag lyckades och det fick mig att må bättre och ännu bättre. Den tiden i livet när jag bodde på skyddad adress var barnen och jobbet det som fick mig att leva.

Jag bestämde mig även för bra sömn vilket gjorde att jag la mig varje kväll kl 19.00 i ett år, tittade inte på tv i ett år på grund av att att jag var helt slut snällt sagt, MEN det fick mig att orka.

Träning: jag tränade så mycket jag kunde när jag inte hade barnen för det gjorde att jag inte orkade grina eller ha ångest.

Hur hittar man tillbaka till sig själv? VILJA, du måste kämpa skiten ur dig och i efterhand kommer du att vara så stolt över dig själv , tro det eller ej men det var mitt livs bästa beslut. Det trodde jag aldrig jag att jag skulle säga för då skämdes jag något otroligt, så mycket att jag ljög att jag var ihop med barnens pappa när dagisföräldrarna frågade tills en mamma sa att ja han sa att ni separerade för 6 mån sen, generad och herregud vad jag skämdes det kanske vissa gör i början, känslor är aldrig fel det är en del av processen.

Mental träning: jag lyssnade på en massa poddar som stärkte min mentala förmåga, min mentala förmåga växte precis som en muskel som Johannes Hansen säger. Mental styrka tränas precis som våra muskler, vilket betyder att du kan lära dig att bli stark, att göra det du drömmer om eller att ta steget du aldrig vågat m.m.

Tänk vilka möjligheter vi har i livet, de ska vi ta vara på!

Vi måste säga stopp och börja prata!!!!

VÅLD är ett ord som är otroligt brett, våld går verkligen att utföra på många olika sett i nära relation. Det kan både förekomma psykisk våld, fysiskt våld, ekonomiskt våld. Inget samtalsämne jag någonsin hört någon prata om i skolan, på arbetsplatser, eller vart jag än varit MEN när jag varit öppen om vad som jag levt i, så har många sagt att ja min syster, min mamma eller jag själv lever i det eller har levt i det, jag blev mörkrädd.

Hur kommer det sig att vi människor känner skam över det? när det är förövaren som borde bära på den skammen? Är det så att vi har lärt oss det när vi var små?

Jag själv bar på den skammen i många år innan jag tog mig ur förhållandet, jag var livrädd för att allt skulle bli värre, mannen jag levde med var ju så duktig på att berätta för mig hur liten,ful och dålig jag var och han fick mig att tro på dessa ord. Han var mycket tydlig med att ditt liv kommer jag att göra till ett helvete om du lämnar mig.

Socialen!!!!!!!!!!!!! jag tänkte att om jag ringer dem kommer de att ta barnen ifrån mig, de kommer aldrig att tro mig, vilket gjorde att jag drog på mitt viktigaste beslut i livet. Aktivt kan man säga att jag drog på det 1 år men egentligen var det 5 år. Hur skulle jag komma ur detta? det var ju ändå jag som satt mig i denna situation.

Jag kunde inte gå till vårdcentralen och bryta ihop och säga att jag är livrädd för att åka hem, att jag tar omvägar för att jag inte vill åka hem, ibland parkerade jag och bröt ihop i bilen för att ta mig samman för att komma hem och vara den där underbar flickvännen. Någon gång hände det att jag var försenad att när jag satt i bilen och grät knackade det på rutan då var det den mannen jag levde med, han var upprörd över att jag inte åkt från jobbet på 10 min, jag kunde inte berätta för läkarna vad vi bakom de där stängda perfekta dörrarna gick igenom, jag valde därför att vända mig till kyrkan där kunde jag finna min fristad jag gick dit minst 1 gång i veckan, satt och prata med den där prästen om vilken mardröm vi levde i, hon gav tillbaka min styrka att hitta tillbaka till livet. Det smög jag med på dagtid då jag egentligen skulle jobbat.

Kyrkan resulterade i att jag vågade ringa till kommunen och fråga om bostäder men jag var så otroligt trasig vid detta lag att när kvinnan i luren svarade att ställ din fråga snabbt för jag ska precis gå in på ett möte brast det för mig

jag grät så mycket, jag grät och grät och frågade att jag behövde hjälp med bostad eftersom att jag var mammaledig vid denna tidpunk, jag frågade vad krävs det för att få förtur till en lägenhet?????

Jag glömmer aldrig detta samtal kvinnan hade en lugn och behaglig röst och sa vet du vad jag bokar av mitt möte…

Vi pratade länge, jag berättade en del men var mycket försiktig med vad jag sa för just nu hade jag ett samtal med en kvinna som har anmälningsplikt men hennes pondus,lugn och kärlek lös igenom till min lur och jag förstod att henne kan jag anförtro mig till, det kunde jag, vi hade regelbunden kontakt i 1 år hon hjälpte mig att ta modet till fånga att våga ringa till socialen…

Den kvinnan tog emot många mail om övergrepp men var smart nog att bygga upp en relation och trygghet innan vi agerade, hon förstod att denna kvinna kommer i att tappa om hon går enligt samhällets regler.

Samhällets regler hon bröt dem men det gav framgång!

Är våra regler verkligen utformade av människor som faktiskt vet hur det är att gå igenom våld i nära relation är det kvinnor och män som sett när deras partner har gjort illa deras barn, har de också suttit instängda i barnens rum när mannen i huset sprungit runt i militärkläder och kniv?

Det är en fråga jag gärna hade velat få svar på

Denna kvinna jag kom i kontakt med som arbetade med bostadsfrågor i kommunen, tog ansvar över brister, hon visade att hon var medmänniska även den tålmodiga prästen som aldrig sa nej även fast hon inte hade tid och fick inte ens den lönen hon borde, hon valde också att vara medmänniska och hjälpte mig när jag behövde hjälp som mest.

All kärlek till er som tar ansvar i samhället och faktiskt väljer att se.

Vi måste alla säga stopp och börja prata!

I

Jag vill bara skrika, lägga mig ner och ge upp, jag ber,jag kämpar, vänder ut och in på mig själv varje dag, självkritisk och försöker göra det samhället anser som omöjligt, hålla ihop relation,göra karriär, laga mat , vara en underbar och helande mamma men vart tog jag vägen?

Jag hann även att springa imorse, kanske var det min räddning. Vi kvinnor har höga krav på oss själva, vi borde ta hand om oss själva mycket bättre. Lyssna på den där inre rösten och klappa oss själva på axeln. Vi borde hitta stunder under dagen då vi faktiskt kan vila utan att ha dåligt samvete, återhämtning!

En vanlig mamma har mycket att stå i ensamstående eller icke men en mamma som lever med våld i nära relation eller har barn som utsätts för våld i hemmet kan du gångra med hundra.

Vi måste prata om detta ämne för det ämnet åsidosätts, vad gör vi för dessa barn och kvinnor?

Är vi pålästa i detta ämne? Vi som gått i skolan har detta nämnts till oss? Jag tycker att det är viktigt att vi pratar om detta ämne även till barn och ungdomar. Vi behöver berätta att det är viktigt att man är rädd om sig själv. Att vi lär oss självrespekt, egenvärdet och att säga stopp till min kropp, att säga stopp.. Vi föräldrar behöver också prata om detta även om inte just ni lever i våld, kanske en kompis i klassen till dina barn upplever det.

Detta problem växer och vi behöver prata!

Kvinnorna behöver också mer stöd. Kvinnor som flyr från våldet. Är det någon som stöttar dem och hjälper dem att ta för sig i vardagen, att betala räkningar, sköta jobb eller bara prata. När man utsätts för våld bär man oftast på en jobbig oro, lever med en ständig rädsla och behöver börja om och hela sig själv, ibland krävs det inte våld heller för att man ska tappa sig själv. hur hittar vi tillbaka till oss själva?

Mitt svar har varit Mental träning, träning, tid och en massa vilja.

Vi alla kan vara med och bidra, vi kan även hjälpa oss själva när samhället inte finns där för oss.

Att finna balansen i livet är en stor del till att må bättre.

Dags att säga stopp och börja prata

Vilka sviker barnen?

Barnens rätt borde vara att få vara barn…….

Barn idag sitter i skolan och bär på en mörk hemlighet som inte heller alltid förblir en hemlighet, ett barn står alltid upp för sina föräldrar, de älskar dem mot alla odds oavsett om de bli illa behandlade eller inte. Ibland tar de sig modet att berätta den dagen de inte orkar bära på den mörka hemligheten längre för fröken att föräldern är dum och berättar vad som hänt under lovet, igår kväll eller i helgen. Vi har fantastiska pedagoger, fröknar som lyssnar, de gör vad de ska och gör anmälan

Socialen tar emot anmälan och vad händer där? Ska det behöva hänga på vad de som är utsatta får för handläggare? Eller på vad föräldrarna har för arbete eller äger? Eller avgörs samtalen som de har med förövaren?

Idag blir barn utsatta för både psykisk misshandel och fysisk misshandel, det finns barn därute som pratat med föräldrar,förskola,skola, polis, social men ändå är det ingen som skyddar barnen!!!!!! Är det lagen som brister?

Vart tog mänskligheten vägen?

Du som pedagog skulle du skicka iväg barnen till en berusad förälder? Jag gissar att svaret är NEJ, MEN Hur agerar du som lärare/Pedagog om barnen uttrycker en rädsla för föräldern som ska hämta?

Ett ämne som borde diskuteras oftare STOPPA VÅLDET NU!!!!!!!!

Jag vaknar kl 02:30 att han drar ur mig ur sängen, din jävla hora det är ditt fel att jag inte kan sova…….

Det hatet han har i ögonen när han tittar på mig, jag blir rädd samtidigt måste jag försvara mig.

Din äckliga lilla hora, du äcklar mig, så ohygienisk du är, eländig, du är den fulaste jag någonsin träffat, du ska vara glad att jag vill vara med dig, du är såå oattraktiv nu när du är gravid, stor som en val, ditt psyko jag är så rädd när jag är med dig du är läskig, din bortskämda prinsessa, du är psykisk sjuk, jag kommer att vara otrogen mot dig, nu ska jag gå in och r…. på toaletten och hör av mig till någon tjej.

Dessa ord!!! Hur ska man någonsin kunna beskriva i ord vad som händer med en när man hörde dem nästan varje dag. Det är aldrig ok att bli kallad en massa fula ord, det kallas psykisk misshandel och det är aldrig ok, inte ens ett av dessa ord.

Tänk om någon hade sagt det till mig, en eller flera gånger, att det är aldrig ok att acceptera att någon behandlar mig genom att säga en massa fula ord. Det är inte kärlek inte ens i närheten av kärlek!!!!!! hade jag stannat lika många år då? eller hade jag lämnat denna man vid första gången han kallade mig hora, när vi var nykära på Nyårsafton?????

Det är människor som har enorma problem med sig själva, kan de ha en störning eller något annat fel!!!!!!!!!

Detta borde vi prata mer om, man ska veta sitt egna värde att man är värd mer än så och det finns tusentals män där ute som skulle behandla dig med respekt och skulle göra massor för dig som får dig att växa, det är kärlek <3

Hur många pratar om självrespekt med sina barn/tonåringar, ge det till dina barn, låt dem förstå att psykisk misshandel aldrig får förekomma, våra ungdomar behöver att få höra det flera gånger under sin uppväxt, så ett frö och prata om såna frågor, det är det värt!!!

När ska man lämna förhållandet, vart går gränsen?

Idag med facit i handen, den dagen då du skulle bli tilltalad några av dessa ord eller liknande.

Vi ska stå upp för oss själva och säga stopp

psykisk misshandel är fruktansvärt och sätter spår i en människa och jag skulle gissa på att det i många fall också kan leda till fysisk misshandel!!!

Säg stopp om det är du, en vän, någon i familjen eller någon på gatan, säg stopp!!!!

Välkommen tillbaka till skolan och 2:an , idag ska ni få rita ert finaste minne från sommaren……

Dom raderna lämnade inte min kropp. Min tanke och fråga är hur många barn som kommer tillbaka från sommarlovet med hemska minnen av skrik,bråk,psykiskt våld och fysiskt våld? hur många barn sitter idag vid skolbänken i tystnad och bär på en sådan hemlighet?

Hur mottagliga är lärarna för dessa tankar? Jag vet att det finns eldsjälar där ute som ser men hur mycket pratar man om detta i fikarummet eller på utbildningarna? Hur ofta lyfts detta på en arbetsplats?

Barn ska ha rätten att få en uppväxt utan våld !!!!!!!

Vi behöver fler som engagerar sig i detta problem.

Jag tycker att det är ett ämne vi borde lyfta mer och prata om för de finns i alla samhällsklasser, även bakom de där dörrarna där pappan är charmig,rolig och har ett bra jobb.

Det är allt för många kvinnor och barn som lever med våld i hemmet idag eller har levt ett sådant liv, det är dags att säga STOPP och börja prata !!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Jag kommer aldrig att förlora min röst!

Jag brinner för människor, jag brinner även för oss kvinnor och barn! Varför är det så? joo, jag har alltid velat hjälpa till ända sen jag var liten, att göra något för någon annan ger mig mer än något annat. Ämnen jag kommer att skriva mycket om på denna blogg är om våld mot kvinnor och barn, även från mina egna erfarenheter, mina innersta tankar om att se på men också att vara mitt i det och vad gör det med en?

Jag tycker det är ett viktigt ämne som inte så många pratar om och någonstans på vägen fick jag nog, nu ska vi börja prata och säga stopp långt innan det är försent. Vi ska uppmärksamma våld mot kvinnor och barn och ge varandra styrka.

Vad menar jag med försent då? jo när du är tillsammans med en människa som förändrar dig till det sämre! försämrar något som du kommer att vara tvungen att försöka bygga upp igen, kan man bygga upp allt igen?

Kan jag hjälpa en person genom denna blogg så har jag nått mitt mål. Ingen ska bli utsatt för våld! och ingen ska behöva bära på det helt själv utan att få hjälp.

Jag kommer även att skriva om mitt största intresse mental inställning. Träning i vardagen är något jag försöker komma tillbaka till hela tiden men ofta blir det några avbrott 🙂 så det ska jag försöka få en stabilitet på igen, den resan ska jag med dela med mig av, kanske är det någon som har samma problem med långa uppehåll från träningen,då livet liksom kommer mellan, då kan vi stötta varann i det med.

Jag är otroligt tacksam över det mest men mest över livet.

Tacksamhet, ödmjukhet och att ge gör mig lyckligare. Livet är spännande när man öppnar upp ögonen och ser alla möjligheter. Jag kommer att utforska mindfulness , träning, mentalinställning, mat, sömn,hälsa,tro, traditioner, jag är så nyfiken på vägen till egen utveckling och livet följ mig gärna <3

Rösten kommer ingen att kunna ta ifrån dig makt är att prata!!!!!!!