Min lilla flicka jag vill ta bort din smärta, jag torkar dina tårar och påminner dig varje dag att du är det viktigaste i världen

Skolan ringer och säger att du mår dåligt, att du gråter att du är energilös. Mamma slänger sig i bilen och hämtar dig så fort jag kan. dagen innan grät du i timmar och frågade varför mamma? varför,varför varför… mamma säger att ……. älskar dig flera gånger, älskar ………… mig, varför måste jag var där när ……….. gör mig illa? du gråter och mamma tröstar dig, vi pratar, mamma pillar dig i håret, killar och masserar dig på ryggen, mamma håller om dig och det sista mamma säger innan du somnar är att mamma älskar dig mest av allt på jorden.

Sa det till skolan att må så här dåligt är lika illa som att ha feber, skolan svarade det är värre än att ha feber säger personen och den säger att: jag har också mått dåligt.

En ängel som finns där för dig gumman…. den som inte dömer och väljer att se men inget kan göra.

Du får vara hemma och hämta andan, mamma vill ge dig hela världen, vill att du ska känna dig älskad,trygg. Mamma vill ta bort allt ont i din själ. Mamma går sönder inombords när jag ser dig så ledsen i ögonen min lilla flicka, att se sitt barn lida vissa stunder är tortyr men ändå låtsas mamma att allt ät bra och att vi är starka.

Vi åker bort en stund, Vi fikar tillsammans, vi pratar om allt och inget, vi får gå i affärer köpa ett par byxor som du velat ha såå länge och en magtröja, att få se dig le gör mig varm, att få låtsas att allt är bra en stund får oss att orka och det läker. Vi åt lunch och skrattade massor, du gjorde till och med en beställning på engelska mamma är stoltast i världen.

Vi kommer hem spaar med fotbad,och pratar. Att få se dig piggare gör att livet kommer tillbaka. Dagen blir som vanligt med syskon hemma, kompisarna kommer över och du är dig lik igen. Du leker vilt i träden utanför med vännerna omkring dig, det är ju så det ska vara utan dippar, utan ångest på kvällen, utan mardrömmar du ska ju få vara ett barn utan bekymmer.

Kvällen kommer och mamma har lovat att sova bredvid dig hela natten du somnar snabbt tryggt och nöjd. Det var det minsta mamma kunde göra för dig.

Tänk om du tingsrätten förstod allt som sker i vardagen, tänk om du visste vad dessa mammor gör för sina barn. Tänk om du visste att idag på min lediga dag satt jag och grät i 2 timmar hejdlöst när jag är ensam hemma, tänk om du tingsrätten kände min förtvivlan,sorg,ilska men mest tänk om du kände min moderliga instinkt som vill skydda min flicka, du tingsrätt tror att mammorna som gör allt de kan för att skydda sina barn är tokiga, är egoistiska mammor som bara tänker på sig själva du har inte känt min själ, du har inte mätt hur många tårar som jag gråtit de senaste 8 åren, de borde vara hinkvis med tårar, tänk om du kände hur ont det gör i min kropp och hur mycket det krävs att fortsätta dagen med ett leende och göra denna dag så magisk som möjligt för barnen, att inte rynka näsan annorlunda utan att försöka vara som vanligt och lägga allt bakom sig och vara den bästa mamman. Tänk om du såg den osjälviska människan.

Tänk om du visste om hur sanningen faktiskt ser ut, tänk om du förstod vad det gjort även med mig som mamma, att trösta sitt barn allt för ofta, att aldrig tala illa om barnens ……… utan att vara bättre själv och påminna dem hur viktiga de är för honom, att för mig som mamma behöva släppa iväg sitt barn som gråter hejdlöst till en person som senast berättat för henne att såna som hon kommer att hamna på barnhem, att hon är dum i huvudet, jag skickar iväg henne till någon som skriker,stampar i golvet och slåss han som häller vatten på henne med kläderna på i vardagsrummet.

Tänk om du visste vad som händer med mig som mamma…

varje gång jag ska lämna mina barn i skolan är rädd att bli dömd, jag är alltid rädd för att göra fel för det kan ju komma som en kniv i ryggen. Ska en mamma känna så som lämnar sina barn i skolan?

Jag har gått till livscoach , jag har gått till en psykolog, jag har sprungit hundratals mil för att jag ska må bra, Jag har rannsakat mig själv varje dag i år, på denna väg känner jag mig utan och innan jag har till och med vänt in och ut på mig själv för att vara så tillmötesgående med personen som gör oss illa, jag har suttit timtals i möten på grund av detta. Jag är en kärleksfull mamma som gör allt för att vardagen ska bli så bra som möjligt, vi bakar,simmar,rider,planterar, jag läser saga för barnen och ger dem moraler som ska göra den till fina människor när de blir stora, jag berättar att jag älskar dem, nattar dem, gör bra mat, vi skämtar, gör läxor, klipper naglar,duschar, vi umgås och pratar med varandra i familjen, jag försöker göra mitt bästa och vara den bästa i denna situation ändå är det ingen som hjälper oss ingen som tycker att vi bör skyddas , ingen lyssnar på min lilla flicka som berättar om alla övergrepp, varför lyssnar ingen?

Tankar Från en anonym förälder och en anonym flicka, hur kan detta vara acceptabelt i vårt samhälle? Är inte barnen vår framtid! Det är dags att börja prata och säga stopp,ingen ska behöva genomgå våld i nära relation.

Nu är det snart påsklov och skolan är inte längre tryggheten för vissa barn, hur hjälper samhället till?

Använd er kärlek som vapen,kunskapen som skydd och tryggheten borde vara samhällets uppgift!