Vem var du innan traumat och vem är du idag?

Hur beskriver man i ord vad som händer med en som utsätts för våld i sitt egna hem. Vad gör det med en att höra varje dag att man inte duger som man är, att höra fula ord om sig själv? Hjärtat är ärrat, själen är ärrad! Jag tror att de som varit utsatta för psykiskt och fysiskt våld får ett mörker i sig, en djupare sårbarhet men också ett större mod, ödmjukhet inte många andra kan mäta sig med och uppskatta det lilla.

Man ska få tillåta sig själv att sörja,bearbeta , gråta, älta man ska ge sig själv tid och acceptans att faktiskt få tillåta sig själv att genomgå denna mörka stund i sorg. Jag tror att vi skulle bli friskare fortare om vi inte var så hårda mot oss själva!

Går vi sönder totalt och får sakta men säkert pussla ihop bitarna igen, eller bär många på det i sin tysta person? lider många av ångest i sviter från våld i nära relation, hur många i sverige lider av ptsd efter ett liv med våld?

Jag hör ingen prata om detta!!!!!!!!

Var du orädd,glad för det mesta,nyfiken på livet och kanske rolig, vem är du idag?

Alla förändras i livet ibland av naturliga orsaker och ibland av trauman. Jag har tillåtit mig att gå sönder, jag har gråtit floder, pratat om det med mina vänner, jag har känt både lidande och smärta, haft ångest och minnen att hantera MEN jag har också blivit starkare, mer ödmjuk, uppskattar det lilla i vardagen som att vakna i lugn och ro, efter att jag har fått plocka upp de där pusselbitarna har jag också rannsakat mig i många år, testat mental träning,mindfullness, jag har utmanat mig för att känna att jag lever, både med att springa, hoppafallskärm men också karriärmässigt. Jag tror på i all den här skiten så har jag vuxit enormt och hittat mina styrkor och tron på mig, jag vågar!!

Så även de dagar allt känns fruktansvärt lidelsefullt får man påminna sig själv att något fantastisk kommer också ur skiten, även om vi ska välja bort skiten alla dagar i veckan, lyckades man inte med det så tror jag att många av er fick vackra egenskaper av mörkret.

En psykolog sa att livet är inte till för att ständigt känns lycka, det gör man ibland och motgångar är en del av livet. men klart man önska att man alltid var lycklig jämnt men vem är det oavsett bakgrund, idag vill samhället ge sken om att alla är sååå lyckliga men man ska fånga lyckan men den är inte alltid hos en.

LIVET BLIR VAD MAN GÖR DET TILL!!!

även i sorgen efter trauman kan man skratta,leva och känna lycka man ska unna sig och tillåta sig att få känna och leva, man kan göra det bästa av allt,det är ditt liv och bara du som lever det.

Låt inte ditt trama bli du <3