Vi ska bli starka, vi ska stå upp och vara stolta över vilka vi är, älska oss själva. du är en winner

Kan det vara så att vi ibland glömmer vi bort oss själva i all stress. Jag tycker se mammor omkring mig som stressar för mycket, som städar för mycket utan att ta en paus och ro om sig själva, är det så att en del passar på att städa toaletten medans de borstar tänderna, dom som får dåligt samvete för att de jobbar för mycket, de som stressar så mycket att de själva inte kommer ner i varv, jag har hört mammor som säger att jag kände mig som en dålig mamma för att jag jobbar för mycket kväll, kan en del inte stå still i rulltrappan för att deras samvete säger att träning är bra eller för att de är för upp i varv.

Jag tycker att vi många gånger är otroligt orättvisa mot oss själva genom att tänka en tanke att jag är inte tillräcklig, nästa tanke som kommer blir följden av det, nästa tanke som säger att du ej duger, nästa tanke som säger att tycker andra också att jag är otillräcklig, tanken efter det tynger ner mer och mer…… ska vi gå med så tunga ryggsäckar varje dag förstår jag att det finns psykisk ohälsa, att det finns människor där ute som aldrig får njuta av vardagen, vi behöver säga till oss själva att vi duger precis som vi är, att vi är vackra, att vi ska stå rakryggade och vara stolta över oss själva.

Det är bara jag som har levt mitt liv hur kan jag då tillåta andra döma mig, det är jag som levt alla dagar i mitt liv, ska jag inte då tänka vem jag har blivit och tänka att jag gjorde så gott jag kunde? vi ska vara stolta över oss själva!!!!

Att leva i en relation där någon talar om för dig att du inte duger, att du är ful,oattraktiv, att andra tjejer är mer attraktiva och mer lockande, säger till dig att du är den fulaste den någonsin varit tillsammans med, att du är en bortskämd människa, att du är sjuk gör något med en, tänk om människor förstod vad hårt det tar på en, att det gör inte ont bara i 1 år utan i många många år sitter orden kvar i en och ibland finns känslan där även när orden försvann för år sen. känslan av att inte duga, att se sig i spegeln och se de orden fast att man vet att det inte är så.

Hur kommer man bort från det onda? det är något jag tycker är otroligt intressant och vill gräva djupare i den frågan hur kommer vi tillbaka efter en relation som varit destruktiv?

Jag tror på mental träning, att bygga upp sig själv bit för bit, hitta tillbaka till det som gör en glad och att tillåta sig att vara glad, Att lära känna sig själv på nytt, kanske fungerar träning, terapi och låta sig själv sörja, gråta ge sig själv tid och till slut skriva ett nytt kapitel.

Vi ska vara snälla mot oss själva, ge dig själv beröm och ha ett tålamod, vi lever ju bara en gång då borde vi kunna hitta en hyfsat bra balans oavsett motgång mycket tror jag handlar om vilja, VILJAN kommer man sååå otroligt långt med, när du har viljan tar du reda på vad som krävs för att komma dit du vill, genom vilja kommer du vara positiv och kanske ha mål, den bästa investeringen är väl att investera i sig själv och sitt välmående!

vad gör mig glad: Familjen,skogen,mat,djur,äventyr, känna mig fin,trygghet,träning,mentalträning, hitta meningsfullhet,kärlek. då borde jag satsa mer på det

Det var någon som frågade mig för många många år sen vad jag gillade och det enda jag kom på var att duscha jag funderade och funderade men kom ej på något, jag tror det säger en hel del om att tappa sig själv, jag visste knappt vad jag tyckte om att äta.

Idag njuter jag av varje tugga mat, påminner mig själv om hur viktigt det är att känna tacksamhet i vardagen, jag njuter varje dag jag får lägga mig i min säng bredvid min sambo, att få ligga i sängen som är varm, känna trygghet och inte en massa skrik gör mig otroligt tacksam.

Jag njuter varje morgon av tystheten. Jag slipper att känna den där ångesten över att en person jag levt med var arg varje morgon när vi gick upp.

Jag njuter av att kunna samtala med min sambo i lugn och ro utan att ens behöva tänka på vad jag säger, jag är så tacksam över att jag har en trygg relation.

Jag är så tacksam när jag får hålla om mina barn, se mina barn i ögonen och veta att jag har gjort allt för dem, det gör mig lycklig och tacksam.

Jag försöker att vara snäll mot mig själv i tankarna vissa dagar fungerar det utmärkt andra dagar inte alls men att försöka duger alldeles utmärkt.

Jag är tacksam att jag är frisk jag hade kunnat vara mycket sjukare med tanke på hur många år jag kämpat.

Vad gör dig lycklig? vad gör dig glad? vad behöver du för att vara dig själv?

Investera i dig själv och var snäll mot dig själv.

Vi vill väl visa våra barn hur de ska se på sig själva <3